Vilken dag… En sån där dag när allting går tokigt. Jag sprang till jobbet i morse (återkommer till det), och när jag skulle äta lunch insåg jag att min matlåda var borta. För att få med den i morse fick jag spänna fast den på utsidan av ryggsäcken, men den hade visst hoppat av någonstans längs vägen. Det sprättade vatten överallt när jag skulle öppna den tinade frysmaten jag fick ta istället för min matlåda, och kaffekoppen som jag fyllde 1,5 timmar tidigare stod kvar där jag lämnade den.

Men en sak har i alla fall varit bra i dag. Löpturen hit!

I dag var det dags för första passet på träningsprogrammet inför Göta Kanal Run. Förra veckan sprang jag knappt någonting då jag var förkyld och sjukt trött, det blev bara något kort pass under helgen. Och eftersom att maken ska på möten ikväll, och vi har massor att göra inför sonens 10-årsdag imorgon, behöver jag spendera kvällen med annat än att träna. Så jag sprang till jobbet, det vill säga ca 7,5 km.

Efter en allt annat än optimal natt, och senaste tidens kroppsstatus, var jag lite tveksam till om jag skulle kunna springa hela vägen. Men samtidigt var jag stärkt av att min ländrygg varit snäll i natt!

Jag har haft ont i ländryggen i mer än ett år, men så fick jag tre korta övningar att göra från ena massören på jobbet (Lars från Mora Massage), och efter att ha gjort dem varje dag i fem dagar kunde jag faktiskt ligga och sova utan ont inatt! (Däremot gick hjärnan på högvarv och dottern kom över klockan 3, så det blev inte mycket sömn ändå.)

Jag tog det lugnt och tänkte att jag får väl varva med gång vid behov. Men jag kände mig så stark, och speciellt i slutet. Mycket tack vare musiken. Då kom de låtarna i min lista som peppar mig som mest.

Det här var det längsta passet på länge, dessutom på asfalt, och kroppen kändes bra! Och även om jag vet att tempot i sig inte spelar någon roll, så är jag glad för att det trots låg ansträngning, isgata och plaskpolar här och där ändå gick snabbare än det gjort flera gånger tidigare på barmark. Jag höll även i snitt 176 steg per minut vilket jag är nöjd med!

Med cirka en kilometer kvar kändes det som att höger knä skulle börja kännas av på utsidan, men så justerade jag kroppen (tiltade höften för att minska min svank) och så var det borta.

När jag hade svängt in på gatan där jobbet ligger började jag även känna av en av musklerna på insida lår, kanske skräddarmuskeln. Jag blev lite överansträngd i den när jag körde benböj på gymmet, och är väldigt spänd i den muskeln, så det var inte konstigt. Saktade ner lite så gick det över.

Det här behövde jag verkligen. Äntligen lite härlig känsla i löpningen igen! TACK! Nu kan jag tampas med resten av kaosdagen 🙂