Förståndet vs Envisheten 1-0

I dag är jag både glad och besviken, frustrerad och lättad. För i morse när jag skulle springa in till Bilmetro kom jag bara lite drygt 7 km innan jag fick ringa och be maken komma och hämta mig… Dels rusade pulsen ganska lätt upp – så kanske var min kropp inte heeeelt återställd efter den här evinnerliga fjesförkylningen – och dels fick jag ont i senan på utsidan av vänster knä efter ca 5-6 km och det ville inte riktigt ge med sig utan blev snarare värre. SÅ. Jag tog beslutet att avbryta. Och samtidigt som det känns jäkligt surt, känns det ändå skönt att jag kunde ta det beslutet. Dessutom med tanke på att det “bara” var ca 3 km kvar. I normala fall hade jag lätt kunnat pressa mig till “mållinjen”, men jag måste tänka om. Jag måste få till min återhämtning och då måste jag lyssna på kroppen.

Om du följt den här bloggen ett tag (eller mitt “verkliga liv”) vet du ju att jag har varit förkyld väldigt mycket de senaste tre månaderna. Jag blir aldrig mycket sjuk, utan bara så där att jag inte kan träna. Det vill säga stram/ansträngd i halsen (men inte ont), blåsor i munnen, snuvig, hostig osv. Aldrig feber (iaf inte nämnvärt) och aldrig ont i halsen som typ halsfluss eller så. Dessutom är jag ju väldigt trött jämt (men det har jag ju varit i typ 7 år, småbarnsåren…) och sedan kanske 4-5 månader tappar jag väldigt mycket hår.

På grund av tröttheten och tappandet av hår gick jag ju till läkaren i augusti för att se om det var dosen Levaxin som behöver justeras (har hypotyreos). Det såg dock bra ut så inget sådant behövde justeras. Jag förklarade att jag hade trappat upp träningen ganska mycket och kommer att göra så framöver också och undrade om det kan påverka, och då fick jag ta ytterligare en massa prover. För säkerhetsskull. Vet inte exakt vilka prover som togs faktiskt, men delvis fastesocker och sånt. Och allt såg bra ut enligt läkaren, så jag skulle boka en ny tid för att reda ut vad tröttheten kan bero på.

Det har jag dock inte gjort… Däremot har vi pratat mycket på skolan om det här med överträning, och länge har jag tänkt att det beror på det och jag har försökt trappa upp långsamt etc. Men grejen är den, det är nog inte själva träningen som det är för mycket av, utan det är snarare återhämtningen det blir för lite av. Summan blir densamma – kroppen hinner inte vila ut – men orsaken är olika.

Sju år med orolig sömn, ovanpå mitt redan rastlösa sinne, har lagt grunden. Lägg till det stressen av studier, arbetslöshet och jobbsökande, flera nära och kära som är allvarligt sjuka, diverse andra oroligheter i livet och det är inte konstigt att det är svårt att slappna av. För att inte tala om stressen att “JAG MÅSTE TRÄNA OM JAG SKA ORKA TA MIG 125 MIL I SOMMAR!!!”.

Men jag börjar forma en plan. Kort sagt kan man säga att planen är: maximera förutsättningarna för min återhämtning.

I går mediterade jag för första gången i mitt liv. 20 minuter blev det och många gånger glömde jag av mig och tankarna började rulla på. Svårt var det… Redan efter några sekunder började jag fundera hur jag skulle klara det, men det gick faktiskt ganska bra. Visst var det en utmaning (speciellt efter några minuter då min hjärna blev trött på att fokusera), men en välbehövlig sådan. Och jag kände mig lite groggy efteråt 😛 Men i dag blir det igen. Planen är att jag ska meditera 1-2 gånger varje dag. I bland kanske det blir 20 minuter, i bland kanske bara 10, och i bland kanske bara 5. Bara det blir av.

Utöver det ska jag även ta bort mobilen från sovrummet (måste bara ta fram gamla väckarklockan igen) och släcka senast kl 22 på kvällarna. Som det är nu sover jag ofta oroligt, även om barnen skulle sova bra. Kanske är kroppen “inprogrammerad” på att vakna för att barnen (främst dottern nu) brukar vakna, och i och med allt som händer runtikring börjar tankarna lätt snurra även mitt i natten. Nuförtiden vaknar de/hon inte så många gånger varje natt (om de inte är sjuka), och det räcker ju ofta med att gå upp och lägga på filten eller dylikt, men sömnen blir ändå störd. (Och nej, det hjälper inte att jag lägger mig någon annanstans för jag vaknar av minsta lilla så då blir det bara längre att gå.) Jag tänker att jag i alla fall ska försöka få så bra sömn jag kan få i och med dessa justeringar.

Jag ska även lägga om mitt träningsprogram något, men det tycker jag är supersvårt. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Och det är väl som vår lärare i fredags sa, då han föreläste om Träningslära ur ett ledarperspektiv; det är alltid svårast att planera ens egen träning. Men jag får fundera nu under jullovet, i samband med tentaplugg, och försöka få till en ny planering för 2016!

Kosten behöver också justeras lite, allt för att ge kroppen så goda möjligheter till återhämtning som möjligt! Vet inte exakt hur där heller, men troligen försöka hålla nere på kolhydraterna (inte följa någon LCHF, bara vara snäll mot min mage), äta ordentligt med protein så att musklerna får sin näring, och så öka på frukt och grönt i massor. Funderar även på att köra “godisfritt” i några månader, men det har jag inte riktigt bestämt mig för än… Kanske får räcka med godisfritt på veckodagar eller nåt sånt 😛

Nu ska jag i alla fall fortsätta kvällen med lite pluggande, jobbsökande och middagslagande. Bland annat.

Ha det gott, och ta hand om dig!