Gävle Adventslopp och nytt personbästa på milen!

I dag var det äntligen dags för Gävle Adventslopp och jag lyckades slå mitt gamla personbästa med hela 1 minut och 50 sekunder! 😀 Jag hamnade på plats 29 av 86 tjejer som sprang milen, och hade jag tävlat i herrarnas hade jag hamnat på plats 71 av 124, så jag känner mig riktigt nöjd!

Det finns dock helt klart utrymme för förbättring… Och nu menar jag inte att jag inte är nöjd med tiden, men ÄNNU EN GÅNG fick jag håll… Eller tja, den här gången var det typ preciiiiis på gränsen till håll sista 500 metrarna på loppet. Jag försökte dra ut bröstkorgen nedtill för att sträcka ut diafragman, men det hjälpte inte. Så då tänkte jag helt enkelt “de som har ALS har det så jävla mycket värre än du just nu, så fan ta och bit ihop!”.Och så bet jag ihop. Klarade till och med av att spurta sista ca 1-200 metrarna, och då släppte hållet lite. Antagligen för att jag lutade mig framåt mer, och då sträckte ut magen mer. Något att tänka på nästa gång jag håller på att få håll – öka och sträck ut istället för att sakta ned och krumma!

Bocken invigdes innan loppet, och det var en fyrverkerishow precis innan starten! Jag var dock fullt fokuserad på loppet så tog inga bilder, men fick denna från min väninna som också var där och kollade. Foto: Katrina Scase
Bocken invigdes innan loppet, och det var en fyrverkerishow precis innan starten. Jag var dock fullt fokuserad på loppet så tog inga bilder, men fick denna från min väninna som också var där och kollade. Foto: Katrina Scase

Jag hade lite pepp i slutet också! Inte medvetet av den personen kanske, men jag använde det i alla fall. Jag sprang förbi en tjej och en kille när det var ca 2 km kvar. Tror att han sprang med som stöd och peppade. Och när det var ca 1-200 m kvar började han peppa på henne att hon skulle spurta (jag tror att det var dom iaf, såg ju inte). Och även om jag “visste” att det inte var till mig så använde jag det som att det var det – sög åt mig peppen och spurtade för fullt!

Ett härligt lopp, men ändå ganska tungt. Mentalt fick jag nog jobba nästan mer nu än på halvmaran. Jag värmde upp med drygt 2,5 km jogg från bilen till loppet och lite däromkring. Kände mig dock lite bubblig då vilket ju inte bådade gott, men det försvann som tur var. I starten blev det också mycket hoppande fram och tillbaka för att komma förbi folk, men gick väl ok. Försökte inte springa i väg för snabbt men ändå snabbt komma in i en bra rytm. Hade som plan att hålla mig till max 90% i puls, vilket alltså är max 185 bpm. Fick medelpuls 182 bpm så jag hade kanske kunnat kräma ut lite till 😉 Någon gång kom jag upp i 187 bpm, i någon backe, vid motvind eller så, och det kändes direkt. Benen blev liksom svaga. Så min tröskelpuls (det vill säga där tröskeln ligger för anaerob energitillförsel) ligger nog där någonstans, kring 185-186 bpm.

Andningen funkade i alla fall väldigt fint. På vissa sätt (t ex andning) kändes det som att jag tog i för lite, men pulsmässigt hade jag nog inte kunnat ta i så mycket mer den här gången. Då skulle benen vika sig. Så jag är nöjd med det här och jobbar vidare!

Efter loppet joggade (och gick) jag drygt 2 km till bilen. Kom också på att jag hade glömt lämna in tidtagningsremsorna som satt på skorna! Lämnade man inte in dom skulle man få betala 200 kr. Det hade jag ju ingen lust med så jag sprang till en funktionär och lämnade den till henne. Hoppas hon kom ihåg att lämna in dom när hon kom tillbaka… 🙂

Nu ska jag lägga mig och vila lite i soffan i väntan på att maken och barnen ska komma hem. De har varit i Stockholm över helgen så det har varit så tomt här!

Ha en fortsatt trevlig advent!