Håll igen… men två nya personbästa!

I lördags var det så äntligen dags för Stockholm Halvmarathon! Och det blev inte bara ett utan TVÅ personbästaNya personbästa på milen är nu 55:52, och nytt personbästa på halvmaraton är 2:01:26. Jag är lite bitter över att jag tappade två minuter för att jag var tvungen att gå på grund av håll strax efter 15 km (IGEN!!!), annars hade jag ju klarat under 2 timmar… 🙁 Men va fasen… jag får väl vara nöjd med två personbästa på samma lopp?

Lite stressad men ville prompt hinna med ett "före starten"-foto innan jag sprang till startfållan!
Lite stressad men ville prompt hinna med ett “före starten”-foto innan jag sprang till startfållan!

Det var i alla fall ett väldigt skönt lopp (jag är glad över att jag tog linnet och shortsen!) – och jag blev förvånad över att det kändes så lätt mentalt. Det var inte alls särskilt pannbenskrävande. Aningens mer kamp sista 6 km eftersom att jag då var tvungen att ta mig igenom hållet och sedan försöka komma igen, utan att få håll igen, men jag har definitivt varit med om värre på träning.

Det som påverkade tiden negativt var mest hållet. Jag fick ju håll efter 15 km förra året, vilket varade i 2 km. Denna gången tvingade jag dock bort det efter ca 4-5 minuter. Jag hann ta igen några minuter men tappade ändå 2 minuter på det. Och i och med det försvann drömmålet… Men för att se det från den positiva sidan så betyder det ju att om jag bara lyckas ta bort/ändra/förbättra det som gör att jag får håll efter 15 km så klarar jag under 2 timmar galant! Med tanke på att jag åt andra energitillskottet och drack vatten strax innan så misstänker jag att det var boven, så jag måste komma på vad och/eller hur jag kan äta för att kunna fortsätta springa.

Knäet strulade också, men inte det högra som jag haft lite strul med, utan det vänstra… Det började kännas av lite redan vid 10 km, och jag fick stanna och stretcha lite kort kring 14 km. Försökte tänka på tekniken osv men det höll i sig i varierande grad. I uppförsbacken som sträcker sig nästan hela 17:e kilometern stod de och sprutade Ice Power förra året så jag hoppades att de skulle göra det även i år – och det gjorde de tack och lov. Och det höll loppet igenom, även om jag inte kunde gå ordentligt i går. Men i dag känns det i alla fall bra! Puh.

Jag hade hejarklack vid ca 12 km (på bild) och sedan på tillbakavägen under sista kilometern!
Jag hade hejarklack vid ca 12 km (på bild) och sedan på tillbakavägen under sista kilometern!

Eftersom att jag fortfarande inte har skaffat nya pelotter så domnade fötterna av till och från med start kring kanske 4 km in på loppet. Men det gick faktiskt bra. Jag rörde lite extra på framfoten vid nedslag och frånskjut så lindrades det lite ett tag. När jag tog av mig skorna efteråt märkte jag att jag även hade en blodig tå. En nagel hade skavt på tån bredvid… Och så fick jag ett litet skavsår från sportbehån, konstigt nog, har aldrig hänt förut. Men lite smågrejer får man väl räkna med.

I mål! Jag och sonen är kanske lika glada över våra medaljer ;)
I mål! Jag och sonen är kanske lika glada över våra medaljer 😉

Mitt gamla personbästa på milen (57:02) var från juli (tror jag) förra sommaren. Och att ta personbästa på milen under ett halvmarathonlopp, där man har nästan 11 km kvar att springa efter det, känns ju inte som något “absolut-personbästa”. Så nu funderar jag på att springa Hässelbyloppet med grannen för att se vad jag VERKLIGEN har som personbästa på milen. Drömmålet där är så klart under 50, men det kanske är mer realistiskt med typ 52 eller något sådant. Men man vet aldrig! 😉