Intervallpass och rehab med vattenkanna

I dag var det Allmänningeloppet i bystugan, men då det går en del på asfalt och jag inte ville anstränga knät för mycket gav jag mig ut innan istället. Det blev korta intervaller i skogen och sedan lite “rehab-träning” här hemma. Och jag hann innan skyfallet!

Det var ganska mycket kamp med lilla latisen i dag, till en början i alla fall. Först var jag lite tveksam, kanske skulle jag bara ta ett kort och lugnt pass? Jag var ju trots allt rätt trött. Sedan kände jag att ett intervallpass skulle jag i alla fall vilja hinna med. Väl ute tänkte jag att jag kanske bara kör halva passet och i stället för att vända och springa samma väg tillbaka i skogen kunde jag springa på sidan av vägen genom byn tillbaka. Men när jag väl började på intervallerna var det så kul så jag körde allihop ändå!

Det blev samma som tidigare pass, det vill säga 20 st intervaller á 30 sekunder med 30 sek vila. Tiderna på intervallerna blev: 4:11, 4:43, 4:47, 4:43, 5:34 (missade att intervallen började så startade ca 5 sek för sent), 4:50, 4:34, 4:30, 4:41, 6:21, 5:23, 5:39, 5:15, 5:06, 4:37, 4:52, 4:38, 4:12, 4:03 och 3:59. Jag hade alltså bättre tider förra gången, men nåja, jag tog mig ut och fullföljde passet så jag är nöjd 🙂

Dessutom kände jag inte av knät förrän i nedjoggningen, och när jag då ändrade löpstil så att jag landade på benet längre bak så slutade det. Så det är nog att benet hamnar för långt fram och att belastningen därmed blir för stor som är en stor bov i dramat. Och att benet blir snett som han påpekade. Jag kan ibland känna av det hemma bara jag sträcker mig efter nåt och vrider mig samtidigt, då kan det stråla till där.

När jag kom tillbaka från skogen gjorde jag knäövningen. I tisdags gjorde jag ju sista passet på första veckan (är imponerad att jag kommit ihåg att göra VARJE DAG!). Sedan hade jag uppehåll onsdag och torsdag (skulle egentligen ha gjort torsdag men orkade inte). Så sedan i går har jag gjort enligt nästa steg, det vill säga 6-8 upprepningar men med mer belastning.  Göra övning tre dagar, vila en. I går körde jag när jag kom fram till jobbet, där är det massor av uppförsbacke så jag ställde mig i nedlut och hade ju ryggsäcken med dator etc i som tyngd. I dag fyllde jag vattenkannan med vatten och höll den i samma hand som det ben jag gjorde benböj med. Nöden är uppfinningens moder som maken brukar säga 😉

Jag brukar inte lyssna på musik när jag kör korta intervaller, för det är så lätt att hamna i långsammare tempo än nödvändigt om sången är för långsam. Men i dag testade jag låtarna på min lista för snabblöpning. Tidigare har jag bara en låt på den listan, som jag nämnt förut. Nu har jag lagt till fem till så nu är listan som följer:

  • Popular song (Mika och Ariana Grande)
  • Ain’t if fun (Paramore)
  • FourFiveSeconds (Rihanna, Kanye West, Paul McCartney)
  • Red Hands (Walk Off The Earth)
  • Maybeline (Della Mae)
  • Help Is On The Way (Rise Against)

Maybeline sprang jag inte till i dag tror jag, så den vet jag inte hur den är (men taktmässigt är den ju typ samma som de andra). Det var i alla fall en som drog ner tempot lite, minns inte riktigt vilken dock. FourFiveSeconds (tror det var den) eller Red Hands. Help Is On The Way däremot var det drag i! Hej och hå! Den hjälpte mig igenom de sista intervallerna.

Jag tänkte att NU ska jag satsa på sista intervallen och drog på allt jag orkade. Blev så där svag i benen när orken liksom börjar ta slut, småsnurrig och det tog ett tag att få ner andningen (trots att jag andades genom näsan som vanligt). Då insåg jag att jag hade EN INTERVALL KVAR!!! Oh yeah… Jaja, det var bara att ladda om och låta pannbenet jobba! Det är fördelen med korta intervaller. 30 sekunder orkar man pressa sig igenom!

Rent allmänt så var det här passet långsammare än det förra. Kanske berodde det på att jag sprang innan frukost idag, och inte åt och drack så mycket igår kväll (även om jag åt två mackor innan jag gick till sängs), medan förra intervallpasset var på dagen. Eller så var det… HAHA! Kom precis på att de intervallerna sprang jag på en spikrak asfalterad väg (och i slutet även nedförsbacke), medan dagens pass var på skogsväg med upp och nedförsbackar. Nu kan jag känns mig ännu lite mer nöjd över morgonens insats 🙂

Nu är huset så lugnt. Maken och yngsta är borta på kalas hos en släkting, och äldsta har övernattningsbesök och de har biokväll framför teven med popcorn och naturgodis. Hör diskmaskinen som jobbar på och teven, och då och då skratt och fnitter. Annars ingenting. Men nu ska jag gå och bädda madrass på golvet!

Hoppas ni haft en trevlig nationaldag, ha det gott!