Långa intervaller när mörkret smyger sig på

Det märks att jag inte varit ute och sprungit kvällstid så mycket senaste tiden. På kvällens pass med långa intervaller blev det ju faktiskt läge för reflexväst. Jag funderade innan om jag skulle ta den, men tänkte att så illa var det väl ändå inte. Men det är ju faktiskt snart september, och molnig himmel på det.

Nåja, åter till kvällens pass. Jag sprang ca 3 km uppvärmning, 5 x 800 m intervaller som skulle ligga kring 4:42, och sedan ca 3 km nedjogg. Det gick helt okej och jag klarade att hålla mig inom +/- 5 s från målet då medeltempo var 4:45, 4:46, 4:43, 4:42, 4:42. Med det är jag helt klart nöjd!

Det krävdes dock mycket pannben för att orka. Förutom att pannbenet fick jobba mycket fick jag även jobba mycket på andningen som fortfarande är svår att få till när jag springer snabbare. Men det blir tyngre när jag börjar mixtra och flytet störs så jag får nog bara “go with it” så länge. Verkar i alla fall oftast funka bra med in genom näsan, ut genom munnen, på 2-2 ungefär.

Tänkte också en hel del på mordet på löparen häromveckan. Så trist att man ska behöva bli smånervös varje gång man ser en människa när man är ute och springer…

Efter passet körde jag lite stretching, benböj när jag plockade ner tvätten och så lite MammaMage-övningar.

I övrigt så har sonen varit sjuk här hemma. Trött, lite febrig, snuvig etc. Nu ska han till skolan i morgon, men då börjar maken känna sig krasslig i halsen och få snuva. Jag får verkligen inte bli sjuk nu med mindre än 3 veckor kvar till Stockholm halvmarathon!!! Jag får fortsätta pumpa i mig blåbär och tvätta händerna konstant 😛

Men nu in i duschen och sen SÖMN!