Långpass med sonen och brännande lår

I dag var det dags för långpass, och jag fick då sällskap av min son Leo som är 8 år. Eftersom att Leo ska cykla Cykelvasan 30 tillsammans med mig och Johan är det ju bra att han får lite distans i benen, får träna på att växla etc. Och så är det ju trevligt med sällskap 😉

Vi tog det lugnt, och eftersom att jag räknade med att få gå en del (exempelvis på skogsstigarna där det är ganska mycket sten och rötter) så siktade vi in oss på en runda som är ca 13 km. Han stannade även och drack vatten samt åt russin och jordnötter lite då och då.

Mitt längsta innan detta pass var ca 9 km, och det var ca en månad sedan, så det blev en ganska stor ökning… Men vi tog det som sagt lugnt och jag tänkte att vi går säkert flera kilometer.

Ett kort då solen sken ikapp med mitt humör 🙂 Fotograf: Leo

Mina knän blev dock less ändå, och efter ca 12 km fick jag tillbaka den där “gummibandskänslan” i knäna. När det känns ungefär som att det sitter ett gummiband på utsidan av knät som har fastnat, och skulle det bara släppa skulle det kännas bra igen. Precis samma som när jag sprang första sträckan på Kriga mot ALS.

Därför gick jag/sprang med höga knän sista biten (när jag springer med höga knän blir det inte så). Vill ju inte förvärra det mer än nödvändigt.

Det känns, jag lovar.

I kväll skulle Johan behandla musklerna/senorna som ställer till besväret, men de var så väldigt ömma redan efter löpningen (speciellt vänster) så han ville inte göra det nu utan den får först vila lite. Så det blev bara lite fyrfingersmassage för att öka blodgenomströmningen och så strök han på linimentet som visas på bilden. Och jag säger bara det – mina lår brinner!!!

Nåja, förhoppningsvis gör det gott.

Det största hotet nu är nog min egna drivkraft, för nu när våren kommer är det ju så underbart att springa – långt! Och då är det tungt och trist att inte få/kunna göra det.

Men nu ska jag vila, få behandling och sen blir det styrketräning minst två gånger per vecka för att slippa det här och kunna börja springa långt igen.

Vi ses i skogen!