Långpass utan tillförsel av energi

I dag blev det äntligen ett ordentligt långpass – och lite av ett experiment. I skolan håller vi nu på att prata aerob (med syre) och anaerob (utan syre) träning, och hur förbränningen varierar mellan olika ämnen i kroppen. Så jag ville se vad som skulle hända om jag inte tillförde energi under passet.

De första ca 1,5-2 sekunderna man börjar springa använder kroppen anaeroba processer (utan syre) för att skapa energi eftersom att kroppen inte har nog med syre ännu för att tillgodose kroppens behov. Då använder kroppen (enkelt förklarat) den energi som finns lagrad i muskeln för att röra dina muskler. Efter ca 2 minuter skapas dock energin via aeroba processer, då övergår kroppen till att förbränna främst kolhydrater. Detta gör den ca 1,5-2 timmar, men efter det så tar kolhydraterna slut och kroppen går över till att använda fett som bränsle. Denna övergången går lite olika smidigt hos olika personer, och jag ville se om jag skulle möta väggen, få någon dipp eller dylikt.

Cirka 2 timmar innan långpasset åt jag en lätt frukost bestående av lite (laktosfri) fil och en hårdbrödmacka med (laktosfri) philadelphiaost, kalkon och ruccola. Sedan sprang jag 19,5 km på 2 timmar och 6 minuter. Det var tiden i rörelse i alla fall, men jag var ute 2 timmar och 14 minuter. Stannade dock för att kolla kartan (skulle egentligen springa lite annorlunda men sket i kartan till slut och sprang där jag hittade), fotografera, snyta mig etc.

2,5 km var trail, dvs väldigt långsamma, 8-9 km var skogsväg, i övrigt var det kanske 80% asfalt och 20% jordlandsväg. Normalt brukar jag ju ha med mig russin, nötter, energibar eller något att äta en liten tugga av med ca 7 km mellanrum men nu åt jag alltså ingenting, drack bara lite vatten två gånger.

Naturen är underbar!

Det kändes bra hela vägen, och 7 av de 9 sista kilometrarna låg tempot under 6 min/km. Jag kände inte någon speciell dipp, förutom möjligen att jag var lite seg i de sista 4 backarna som är sista 1,1 kilometern, but who can blame me? 😉 Och så var jag törstig för första gången på länge. Men det kan ju bero på att det här är det längsta jag sprungit på drygt två månader också…

Dessutom gick min puls från att ligga kring 150-160 till kring 170 de sista 4 kilometrarna. Kanske energin kan ha med saken att göra, men jag tror snarare det beror på att jag tränade mer på tekniken då (vilket bland annat gör att jag springer fortare och har sämre med andning med mera – för att jag tänker så mycket på vad jag gör). Sista kilometern var ju också backarna så det är ju förståeligt om pulsen ökade då…

En stor skillnad var däremot efteråt. Jag var helt slut! Åt en proteinbar (blev trött i käkmusklerna!), drack ett glas mjölk och en massa vatten samt körde 10 minuter yoga så kände jag mig bättre. Sedan åt jag lunch också (kikärtsburgare, ugnspotatis/rödbetor/morot, fetaost och turkisk yoghurt) och drack ett till glas mjölk. Men sen kändes det typ som vanligt.

Nu på kvällen är jag sjukt sugen på kyckling, kanske just proteinet som kroppen vill åt. Så det får bli lite keso med blåbär i soffan.

Utifrån detta totalt ovetenskapliga experiment kan jag inte läsa ut så mycket egentligen. Vad hade hänt om jag hade sprungit lite längre? Vad hade hänt om jag inte hade ätit frukost? Vad hade hänt om jag inte hade tränat lite teknikträning här och där (främst i slutet)? Men det var i alla fall kul att testa, och jag ska testa igen för att se om jag får några andra reaktioner då.

Berätta gärna hur du gör! Äter du under långpass? När då? Vad då? Känner du av om du inte äter – och i sådana fall hur?

Ha det gott!