Löpning i mitt hjärta

Det senaste året har jag verkligen insett hur mycket löpning betyder för mig. I dag är det exakt 1 år sedan jag började om med löpning efter ett uppehåll på ganska exakt fem månader. Året innan hade jag ett uppehåll på åtta månader. Men nu kan jag inte tänka mig att inte springa. För varje uppehåll jag haft har jag lärt mig nya saker om hur jag ska undvika hamna där – i löpardiket – och för varje gång jag börjar om blir jag mer och mer övertygad om att löpning är bland det bästa som finns!

Första löprundan på Runkeeper registrerade jag i slutet av mars 2011. Två månader senare sprang jag Vårruset på 36:35. Sedan blev jag gravid och började inte springa igen förrän juni 2012. I maj 2015, fyra år senare, sprang jag Vårruset på 26:20. Och jag är mäkta nyfiken på vad jag kommer springa på i år, även om det var åh så länge sedan jag tränade snabbhet..

Men utöver tider. Efter dessa snart fyra år med löpning (jag räknar att jag började springa juni 2012) har jag lärt mig mycket om så väl löpning som om mig själv, och nu bara växer och växer kärleken till den här underbara träningsform. Eller snarare kanske livsstilen.

Löpningen ger mig ork trots att jag är trött, ger mig egentid när jag behöver komma bort, låter tankarna vila – eller växa, ger mig frisk luft och är ett underbart sätt att kunna njuta av naturen.

Löpning för mig är frihet. Frihet att kunna leva. Frihet att kunna uppleva!

Jag har så många äventyr jag vill genomföra där den röda tråden är löpning. Och jag ser på framtiden med glädje när jag tänker på allt fantastiskt jag faktiskt kan åstadkomma med så lite, och allt jag kommer att få uppleva i livet. För ingen annan än jag kan ju se till att mina drömäventyr faktiskt blir till verklighet – och det tänker jag göra! För är det något jag lärt mig av allt detta med min farbror och min kusin så är det att livet är kort – och man vet aldrig när det tar slut.

Eftersom att löpning betyder så mycket för mig har jag varit smått förkrossad de senaste veckorna då mitt knä strulat och jag inte kunnat springa mer än ca 3 km åt gången. (Och förra veckan cyklade jag knappt heller då halsen varit lite sådär retlig igen.) Men jag jobbar hårt för att komma tillbaka! Varje dag kör jag minst 30 min yoga och stretching, i går började vi cykla till skolan och förskolan igen, och i dag gav jag mig ut på första trailrundan på väldigt länge!

Det har ju varit varmt ett tag nu, så snön har ju försvunnit från vägar och skogsbryn. Så jag tänkte att det var dags att testa de nya skorna.

Redo för tralläventyr!
Redo för trailäventyr!

I dag sprang jag mestadels på skogsstigar, och så lite på skogsvägar där det inte gick på annat sätt. Jag sprang på allt från undebar trail till att plumsa genom 2 dm snö. Hann även med lite äventyr då jag svingade mig över ett dike 😛 Skogsvägarna var det sämst underlag på. Antingen var det isgata eller så var det lervälling, och det var ju inte så bra grepp på isen eftersom att dessa trailskor inte har metalldubbar, så där blev det ganska mycket gång/hoppande.

Så här var det som bäst! Dock var det inte så mycket av stigarna som var så här torra och fina.
Så här var det som bäst! Önskar att alla stigar och vägar hade varit så här torra och fina!

Jag fick även testa sockarna nu eftersom att jag plurrade 1,5 ggr. Först doppade jag halva höger fot, och sedan hela vänster. Var kallt kanske 20 sek, men sen kändes det inte att jag var blöt. Perfekt!

Pulsade bitvis fram i 1-2 dm snö.
Pulsade bitvis fram i 1-2 dm snö.

Pulsen blir ju ganska hög för mig vid trail då det är ganska mycket jobbigare än vanlig löpning, även om det inte går så fort, men medel blev ändå inte så högt. Antagligen på grund av gånginslagen. Återhämtningstiden är ändå 26 timmar enligt klockan när jag kollar nu, en stund efter. Men så länge rundan blir så här kort fungerar det ju.

Och ibland så här...
Mindre bra stig att springa på 🙂

I slutet kändes det som att knät skulle börja gnälla om jag fortsatt, så jag får nog acceptera att jag inte kan springa mycket mer än 3-4 km för tillfället (i dag sprang jag nästan 4 km). Jag kommer i alla fall att fortsätta med cyklingen som planerat och så blir det en kort trailrunda nästan varje dag för att få in löpning som ändå är skonsam mot knät. Känner jag att det går bra och att knät inte känns av kan jag öka distanserna långsamt igen. Men jag tar det lugnt och jobbar på med yoga/stretch osv.

Det här är taget hemma på gården, på skogsvägarna var det betydligt lerigare, eller blankis.
Det här är taget hemma på gården, på skogsvägarna var det betydligt lerigare, eller blött och blankis.

I helgen träffade jag Kristina Paltén på Vildmarksmässan. Hon är en stor inspirationskälla för mig, och jag passade på att få några ord med henne. Jag köpte även hennes första (utgivna) bok; “Tänk om jag fixar det!” Den handlar inte bara om henne som person och hennes träning, utan främst om den mentala strategi som låg bakom hennes världsrekord på 48-timmar löpband. En strategi man kan använda på vad som helst i livet enligt Kristina. Fick den även signerad med goda råd 🙂

Till Lisa, Tänk bara på nu när det känns bra Tänk "Det blir bättre sen" om det känns tungt och beröm dig själv för allt du gör! Kristina Paltén
Till Lisa,
Tänk bara på nu när det känns bra
Tänk “Det blir bättre sen” om det känns tungt
och beröm dig själv för allt du gör!
Kristina Paltén

Så nu försöker jag leva i nuet och jobba på det mentala så väl som att stärka upp kroppen och få alla delar av kroppen att funka inför resan genom Sverige. Och så kommer jag se till att berömma mig själv för allt jag gör!