Mellanmjölkspass – eller inte – mellan skurarna

I dag behövde jag verkligen komma ut… Och efter jobbet hade det slutat regna och blivit riktigt fint ute – och varmt! Så jag gav mig ut på ett distanspass på drygt 7,5 km (mellan skurarna visade det sig när det senare började regna igen).

Redo för en runda
Redo för en runda!

Jag trodde att det var ett mellanmjölkspass, något som jag och grannen pratade om när vi var ut på skogsrundan förra veckan, men kanske hade jag fel. Ett mellanmjölkspass kallar vi ett pass som går för fort för att vara lugnt och för långsamt för att vara snabbt. När man springer distans- och långpass ska man springa lugnt, och jag – liksom många andra – springer nog ofta för snabbt när jag ska springa långsamt. Springer man snabbare ger det inte så mycket mer, men sliter däremot mer på kroppen. Onödigt alltså. I stället kan man lägga extra krut de dagar då man kör intervaller, snabbdistans eller liknande.

Att man ska kunna hålla pratfart på långpass är ju en bra och välkänd riktlinje som är enkel att kontrollera. Har man ingen att springa med kan man prata lite med sig själv då och då. Det brukar jag göra på långpass – förslagsvis när ingen är i närheten 😉

Enligt Marathon.se ska tempot på distanspassen även det vara “snacktempo” som de kallar det. Man ska inte känna sig andfådd och ligga ca 40-50 bpm under maxpuls. Dagens medelpuls var på 163 bpm och mitt max är väl någonstans strax över 200 (har aldrig testat, men har haft puls på 199 som mest på lopp/träning). Det vill säga att jag låg ca 40 bpm under max, alltså ca godkänt. Andfådd var jag väl inte direkt, däremot hade jag lite svårt med andningen. Kanske för att jag hade glömt näsduk och är lite snuvig så näsandningen blev inte 100, och så hade jag lite svårt att få till 3 in-4 ut. Tänka sig! Kanske det inte var så mellanmjölk ändå.

Ljusa moln
Ljus himmel över Alborgen.

På bilden högst upp syns hur mörk himlen var rakt fram när jag kom under E16, men på bilden ovan ser man hur ljus himlen såg ut när jag tittade åt höger, hem mot byn. Och jag hann hem innan regnet började om igen!

Väl hemma körde jag några styrkeövningar för höft/bål/ben; enbenböj med andra foten på en stol, olika plankor, benlyftsövningen från i måndags och hunden. Sedan var det dags att laga mat!

Simmande Jakob
Simmande Jakob

I dag blev det Simmande Jakob – alltså Flygande Jakob fast med fisk. Det var helt okej, och med lite modifieringar kommer det nog bli supergott! (Jag är ju bara överlycklig att maken äntligen äter lite fisk, han som inte äter nåt från havet. Men det här smakar inte så mycket fisk. Jag använde torsk.) Nästa gång kommer vi testa att göra som vi brukar göra Flygande Jakob, det vill säga med banan och bacon. Här nedanför har ni receptet från MerSmak nr 10 2014 om ni vill testa!

Recept på Simmande Jakob
Recept på Simmande Jakob från MerSmak.

Ha det gott!