Något på spåren efter intensiv helg

Nu sitter jag här och tänker tillbaka, efter en intensiv och fantastisk helg. En helg investerad i mig själv. En helg då jag njutit av att bara vara själv, så väl som med nya vänner. Och ännu en helg full av lärdomar!

Så, vad är problemet?

Vad är inte problemet kanske är en bättre fråga 😛 Jag har haft diverse småkänningar i knän och liknande tidigare, men i februari 2016 var första gången jag fick löparknä. Sedan dess har jag dragits med det till och från. Dessutom har jag inte haft pigga ben sedan minst fem år, jag har haft ont i ländryggen de senaste två åren, haft annat knästrul, haft nervkänningar i säte/ben och avdomnade fingrar. Jag har även väldigt stela pectoralis minor (lilla bröstmuskeln), vilket är vanligt vid skrivbordsjobb, och någon slags låsning / knut / stelhet i bröstryggen sedan flera år vilket påverkat så väl rörelse som andning (jag testade crawla några gånger för drygt ett år sedan, och märkte då stor skillnad på rörligheten i vänster och höger sida). Allt kommer och går, och från höften och ner är det i stort sett uteslutande på höger sida. Men vad allting beror på, det har varit ett mysterium.

Jag har gått hos bland annat naparapater, personlig tränare, sjukgymnast och massörer. Fått övningar, som jag gjort några gånger innan livet kommit mellan eller jag glömt bort dem. Har dock alltid lutat åt att jag behöver stärka säte/höft/bål, och själv även att jag behöver träna mina fötter och att jag är stel i bröstryggen.

I helgen gick jag på en workshop i fotfunktion där Gourgen från MyFootFunction lärde oss om foten och hur den mår bäst, samt att jag träffade Sirpa Felhendler som är personlig tränare med inriktning på förebyggande och korrektiv träning. Och efter denna helg känns det som att jag varit både på rätt spår, och ändå varit helt vilse.

En plan tar form

På workshopen fick vi bland stå på, och hoppa över, en kraftbräda för att kunna mäta hur vi belastar och rör foten statiskt och dynamiskt. Visserligen bara vid ett tillfälle, så personligen tänker jag att det är en fingervisning men inte något hundraprocentigt svar. Mina resultat ledde i alla fall till slutsatsen att jag bland annat har ett högt och stelt fotvalv, vilket till exempel gör att foten inte sviktar och absorberar stöten som den ska när jag landar, samt att jag har nedsjunket främre fotvalv, vilket bland annat gör att foten belastas mer på den punkten. Jag är även till exempel för stel i vrister, då jag inte kan sitta på huk utan att hamna för långt bak vilket gör att jag har svårt att hålla balansen. Inget av det var nyheter egentligen, men tydligheten i problemet – och vad jag kan göra åt det – är en skillnad.

Hos Sirpa visade det sig att bovarna verkar vara min dåliga rörlighet i bröstryggen, svag vänster höft, inaktiva inre bålmuskler, stela höftböjare och en nervbana som behöver lite optimering. Alltså ganska precis det som varit misstanken hela tiden även där. Men ändå lite annorlunda. Även nu är det mer konkret, och de övningarna jag fått nu är inte stora, tunga övningar utan små – men ack så svåra! Det handlar om att programmera om hjärnans nervbanor, väcka nya muskler och lära nya beteenden. Och tro inget annat, det är svårt! Och det är där planeringen kommer in. Ska jag få detta att funka, och inte tappa tråden igen, måste jag tänka om. Jag måste tänka smart.

Bygga en stabil grund att stå på

Mitt fokus nu måste vara att bygga upp en stabil grund, där min kropp kan bli stark, rörlig och stå pall mot de påfrestningar som komma skall. Jag har fått fem övningar av Sirpa som ska göras varje dag, jag har fått fotövningar, och jag behöver även lägga mer fokus på Rusk som ska så väl aktiveras och vardagstränas som tränas inför Gröna Bandet. Och med tanke på att jag ju utöver löpningen och Rusk även har två barn, heltidsjobb etc. så innebär nya övningar och träningssätt att annat måste bort.

Det kommer alltså innebära att löpning får ta ett steg tillbaka, eller åtminstone förändras, och med ett lopp på 16 mil om tre månader är det kanske inte så vanligt att flytta fokus FRÅN löpningen.. Men, jag måste. För om jag bara kör på som vanligt kommer jag aldrig klara TEC 100. Och faktiskt ännu viktigare. Jag kommer aldrig klara Gröna Bandet.

Mina lösa tankar just nu är att jag ska justera enligt följande:

  • Bara trail. När det gäller löpningen så kommer jag endast att springa trail. Transportlöpningen som jag kommit att uppskatta så får alltså stryka på foten till förmån för skonsammare och mer varierande löpning.
  • Färre löppass – men mer av det goda. Det kommer bli färre pass med löpning, men jag kommer försöka få in fler längre pass i skogen, fler höjdmeter och mer tid ute länge!
  • De dagliga övningarna. De övningar jag fått i helgen ska göras varje dag. Fem från Sirpa, de kommer jag göra varje dag fullt ut, och diverse fotövningar som jag tänker att jag gör åtminstone några av varje dag. Idag har jag gjort dem medan jag till exempel vikt tvätt eller pratat i telefon. Vissa kan jag till och med göra i sängen om jag vaknar innan klockan ringer.
  • Styrketräning för rumpan. Jag kommer troligen fortsätta med att besöka gymmet och köra Rumpbokens basprogram två gånger i veckan, ska bara stämma av att det inte stör den andra träningen. Det är väldigt kul att jag redan kan se och känna resultat efter bara fyra veckor avklarade!
  • Ta fler och längre promenader. Att promenera är skonsammare än löpning, och samma distans tar längre tid vilket ger mer ”time on feet”. Jag behöver dessutom träna på att gå. Att gå och springa är ju helt olika rörelsemönster, och det gynnar både TEC 100 och Gröna Bandet om jag är bra på att gå snabbt då båda kommer innebära en hel del gående.
  • Simma en gång i veckan. Simning är även det skonsamt, både bra konditions- och styrketräning, lugnande och bra för rörligheten och lungkapaciteten. Dessutom är det ju kul att (försöka) lära sig crawl!
  • Ut på mer äventyr. Jag och Rusk behöver träna på att sova ute i tält, och att vara ute i flera dagar. Både för att jag ska få träna på allt, men även Rusk. Han behöver få chans att skaffa rutiner kring äventyr och lägerliv. Ibland kan vi åka hela familjen, men även bara vi två.
  • Transportcykling. Jag kommer alltså inte fortsätta med transportlöpningen, men däremot transportcyklingen fortsätter jag med. Den kommer antagligen till och med öka när man börjar jobba på Genomfart Mora i april, och det blir ÄNNU värre köer om man kör bil. (Det kan nog också bli en och annan transportpromenad.)
  • Vardagslydnad för Rusk. Rusk behöver även en hel del träning utöver det fysiska, på till exempel möten, inkallning och ensamhetsträning.

Kan kännas lite surt ibland, tanken att ”om jag bara hade gjort de övningar jag fått från början hade det här kanske inte varit ett problem”. Men å andra sidan har jag aldrig fått de övningar jag har nu, även om områdena är desamma, och livet har helt enkelt kommit emellan. Ibland har man inget val om man ska hålla mentalt.

Så jag får fokusera på nuet. Vad jag kan göra, ska göra, vill göra. Och göra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *