Ofrivillig vila suger…

Nu är det drygt två veckor sedan min sista löptur, eller ja – träning överhuvudtaget. När jag inte var van att träna minns jag att det kunde vara ganska skönt när jag inte KUNDE träna av någon anledning jag inte rådde över, för jag ville ju egentligen inte. Jag gjorde det ju bara för att jag “var tvungen”. Men nu när jag är van att träna, och tycker det är kul, så mår jag riktigt dåligt av den här ofrivilliga vilan… Jag vill bara ut!!! Njuta av lugnet, naturen, friska luften – och sedan tillfredsställelsen av att ha vunnit mot latmasken.

Löpning längs skogsväg i solsken... underbart härligt!
Löpning längs skogsväg i solsken… underbart härligt!

Det är i höger sida av ryggen och sätet det sitter. De har bråkat sedan förra tisdagen, eller egentligen lite någon dag innan också. Men det var efter flytt av kontoret på jobbet under måndagen som de blev på riktigt kinkiga… Tisdagen efter hade jag varit trött och tung i huvudet hela dagen, och så var ju ryggen dålig. Lät jag då ryggen vila? Nä, då gav jag mig ut på en trailrunda…

Jag kände på en gång att stegen var annorlunda. Mer stappliga än vanligt. Och allteftersom rundan fortlöpte insåg jag att det inte blev bättre, om något snarare sämre, så det blev en kort runda på endast 2,5 km. Men det inkluderade både trail och offtrail med exempelvis hopp över en bäck, springa på sumpmark, plask med en fot och en fästing på sockan. Blev rätt smutsig och blöt, men huvet mådde bättre efteråt i alla fall. Ryggen däremot blev inte bättre (visserligen inte heller sämre när jag väl slutat springa).

Jag vill springa!!! Om det då krävs att jag ska göra mindre roliga övningar för att sträcka ut och slappna av muskler – then so be it.

Så i två veckor har jag bara kunnat drömma om att sticka ut och springa. Så snart det slutar göra ont ska jag i alla fall sätta igång med “rehab” på allvar, för så väl knän som rygg/säte. Nu är jag trött på det här. Jag vill springa!!! Om det då krävs att jag ska göra mindre roliga övningar för att sträcka ut och slappna av muskler – then so be it. Komma tillbaka till (muskel)yogan och även köra lite hårdare med styrketräning ett tag så att jag bygger upp en bra grund. Mitt problem är dock främst att jag glömmer bort att göra övningarna varje dag, och vissa flera gånger om dagen. Måste komma på någon bra plan där…

Tänk att innan detta tyckte jag att det var jobbigt att bara kunna springa korta rundor på grund av knät, men nu skulle jag bli så lycklig om jag bara kunde få komma ut och springa – oavsett längd! Fast mest längtar jag efter långpassen som vanligt… Jag har någon förkärlek till de där riktigt långa passen. Snart. Snart.