Regn, blåst och björnspöken – ett privilegium

Morsdag började på riktigt klockan 7:17 då jag gav mig ut på första riktiga långpasset denna säsong. Det blev 13 km i regn och snålblåst, mestadels i skogen (kanske 99,5% på icke-asfalt). Helt underbart!

Förutom att luften är så härlig när det har regnat så insåg jag vilket privilegium det är att kunna springa (hur man vill) i skogen; den vackra miljön, rena luften och friheten.

Dessutom är ju långpassen det jag saknat mest under och sedan uppehållet!

Jag började med lite terränglöpning några hundra meter, då kände jag av knät lite men sedan släppte det och jag kände faktiskt inte av det igen under hela rundan! Efter det var det skogsväg blandat med två kortare partier stig över stock och sten (Gästrikeleden, ca 0,5 + 1 km).

Bro längs Gästrikeleden
Bro längs Gästrikeleden

Jag är ganska harig på vissa saker, och när jag springer i skogen kikar jag alltid lite extra över axeln. Är lite nervös för björn. Och ja, jag vet att de är mer rädd för mig än jag för dem, OM jag inte skulle ha oturen att hamna mellan en mamma och hennes barn, eller stöter på en skadad björn. Men ändå. När jag sprang längs sträckan på bilden högst upp på sidan var det något som lät (antagligen i musiken jag hörde på) så jag tittade in i skogen. Där var det en rotvälta som såg precis ut som en björn! Även om det bara tog någon enstaka sekund innan jag insåg vad det var så syns det vart jag var om man tittar på pulskurvan, hehe.

Kossor på grönbete
Ute i civilisationen igen, där kossorna går på grönbete i regnet.

När jag kom tillbaka till civilisationen fortsatte jord och grusvägarna tills jag hade ca 2,5 km kvar, då var det ett kortare parti med asfalt. Jag sprang dock på kanten överallt där jag kunde så totalt skulle jag nog säga att 99,5% av totala sträckan ändå var icke-asfalt. Och knäna kändes som sagt bra. När jag hade sprungit ca 12,5 km började det andra knäet knorra lite (men inte på samma sätt), och så kom det några få känningar i benhinnorna, men när jag ändrade löpsteget lite så gick det över. Jag gick dock sista kanske 300 m (där det är asfalt och uppförsbacke). Dumt att pusha på för mycket..

Jag och maken ska testa 5:2-metoden. För min del är det inte för att gå ner i vikt (även om lite mjuk gravidstoppning gärna kunde få avlägsna sig från min mage..) utan mer för att se om det kommer att ge någon skillnad på hälsa och välmåendet i övrigt. I morgon har jag första 2-dagen. Andra hade jag tänkt ha på onsdag, vilket innebär att nästa träningspass får bli tisdag kväll efter nattning. Garmin tyckte att jag skulle vila 48 timmar efter detta pass, så då är jag good to go på tisdag morgon då. Perfekt. Får se vad det blir då, distans eller intervaller. Dagsformen får avgöra.

Nu ska jag njuta av en lugn kväll. Ha det gott!