Ultraintervaller och ett till lopp 2018

Förra helgen genomförde jag ultraintervallerna som jag pratade om i det senaste inlägget; för min del alltså tre intervaller på 60 minuter vardera som sprangs klockan 6, 9 och 18. Det var faktiskt första gången jag sprang med pannlampa här i Mora. (Och när jag tänker efter var det nog första gången någonsin jag sprang i mörkret i skogen.)

Redo för första intervallen kl 6:00!

Några av de viktigaste anledningarna till att köra ultraintervaller är ju att man får en möjlighet att testa vad som fungerar som energi, och att se hur kroppen och sinnet fungerar efter att ha pressat sig så länge. Eftersom att jag “bara” sprang 3 x 60 minuter ville jag därför göra det lite extra jobbigt mentalt så jag sprang samma sträcka varje gång, och dessutom längs elljusspåret 30 minuter för att sedan vända. Det blev alltså ganska tråkigt och lite extra mental kamp kanske.

Lite nojig var jag ju dessutom eftersom att det finns både björn och varg i skogen här, och även om jag VET att det inte är någon fara och att OM de skulle finnas där ute skulle de hålla sig undan från mig, så går fantasin lätt igång 😛 Men jag lyssnade på pod för att slippa lyssna på ljuden från skogen med ena örat i alla fall, så det gick rätt bra tycker jag ändå.

Uppladdningen inför intervallerna var dock inte de bästa… Kvällen innan bråkade jag och dottern i en timme vid läggdags, jag var kanske lite nervös inför intervallerna och så åt jag en hel chokladkaka som “tröst” efter bråket. Resultat: jag sov knappt någonting. Kanske var det en av anledningarna till att pulsen lätt gick upp. (Och kanske var djuren i skogen en annan 😉 )

Supertrött efter natten som varit, men håret verkar redo för en löptur i alla fall 😛

Jag är dock mer än nöjd; knäna kändes bra hela dagen och trots att det blev lite mer “kamp” sista intervallen så kände jag alltid direkt jag kom in att jag ville ut och springa igen! Jag hade ju inga direkta problem att få i mig mat eftersom att jag hade så lång tid mellan intervall två och tre, men jag kommer definitivt få fundera på det här med mat inför mitt första lopp år 2018. Min mage är ju rätt kinkig…

För apropå det så har jag nu anmält mig till ännu ett lopp 2018 – vilket ni som följer mig på Instagram kanske redan sett. Det är ett lopp som är om prick tre månader; Höga Kusten Winter Trail. Jag ska då alltså springa 25 tuffa kilometer över snötäckta bergen i Höga Kusten. Och det ska bli superkul!

Jag har redan börjat förbereda mig genom att börja införskaffa sådant jag saknar av den obligatoriska utrustningen, närmare bestämt en isolerande dunjacka från Varg Clothes, samt att beställa en ny pulsklocka! Min nuvarande pulsklocka (Garmin Forerunner 630) är mig visserligen kär, men batteritiden räcker inte… Och nu när jag kommer springa minst två lopp med maxtider på över 8 timmar (vilket är klockans maxtid enligt Garmin) så passade jag på under “Black Friday”.

Normalt gillar jag inte “Black Friday” då jag tycker att det hemskt hur vi människor överkonsumerar, och jippon som “Black Friday” gör att människor köper en massa saker de egentligen inte hade behövt bara för att det är billigt. Men.. när jag nu redan hade planerat att köpa dessa saker så är det klart att det var ett bra tillfälle att passa på.

Först valde jag mellan Garmin Forerunner 935 eller en Garmin Fenix 5, men så frågade jag min mentor Ellen om tips och hon sa att många av hennes adepter hade bytt från Garmin till Suunto och hade blivit jättenöjda. Hon tipsade om Suunto Ambit3 Peak, och efter att ha jämfört den med några nyare varianter kände jag att det var den jag ville ha, och dessutom till ett mycket lägre pris än Garmin-alternativen.

Så nu har jag suttit och fört in mina aktiviteter från Garmin Connect in på Suunto Movescount och förberett inför då klockan kommer i början av veckan. Ska bli spännande att se hur det kommer kännas!

Men nä, nu är det dags för sängen. Vi kanske ses i skogarna 🙂