En återblick över 2019 – ett år fullt av lärdomar

En del händelser att minnas

Höga Kusten med nya väninnor

En fantastisk långhelg i löparskorna med Alexandra Schöttle Jonsson (ultradrommar.se), Coyntha Sedvall (coyntha.com) och Carina Lindbäck (peacepacepower.se). Full av vackra vyer och skönt kvällshäng. Fokus var på ”time on feet”, att njuta och samla höjdmeter, helt i min smak! (Tja, höjdmeter är väl inget måste för mig, men det blir så mycket vackrare vyer med dem.) Fick dessutom lära känna dessa tre genuina och starka kvinnor ännu mer, och inspireras av deras liv. En ära!

Göta Kanal Run-gänget springer tillsammans längs Göta Kanal, sista biten in i mål

Göta Kanal Run

Första gången jag läste om Göta Kanal Run visste jag – det HÄR vill jag göra! När jag ansökte i höstas trodde jag aldrig att jag skulle bli en av de 25 som fick följa med på äventyret, men det blev jag! En upplevelse som var så mycket mer än jag vågat hoppas på, och som förutom fantastiska nya bekantskaper även gav mig en ny insikt om hur mycket min kropp faktiskt klarar av.

Stefan, Lotta och jag springer Ultravasan 45

Ultravasan 45

Att vara spontan kan vara helt fantatiskt! På torsdagen läste jag att webbanmälan till Ultravasan 45 skulle stänga kl 00 den natten, och då hade helt plötsligt makens planer för helgen ändrats så jag spontanmälde mig till Ultravasan 45 som gick på lördagen. Ett av de bästa beslut jag tagit!

Det blev en helt fantastisk dag med gamla och nya bekantskaper, speciellt Stefan som jag aldrig träffat förut och nu sprang och skrattade med hela vägen in i mål. Dessutom utan någon smärta i varken knä eller annat! Jag började äntligen få kvitto på att jag är på rätt väg, började tro på min kropp och att jag kommer kunna springa ultra, på riktigt.

Spång över en myr

Min första solotur i fjällen

Vilken upplevelse! Det går inte att beskriva med ord, den känslan jag får när jag tänker tillbaka på de tre dygn jag spenderade ensam ute på fjället. I princip helt oerfaren, med 12 kg på ryggen och massor av stenig terräng att ta mig fram genom. Regnigt, soligt, blåsigt – och helt underbart!

Dessa tre dagar, och de två som följde på 10-årsjubileet av Vita- och gröna bandet, lärde jag mig ofantligt mycket! Bland annat om hur stark jag faktiskt är, både kroppsligt och mentalt, vad jag vill med min tur genom fjällen och saker jag behöver ha med i packningen (och inte). Dessutom en ganska brutal insikt – jag är inte så bra på att få i mig nog med energi. Något att jobba på inför kommande utmaningar!

Mys i pallkoja

Stora och små äventyr med familjen

Detta år har vi hitta på fler äventyr, stora som små, med familjen. Allt från att gå ut några timmar i skogen för att koka kaffe och varm choklad och mysa framför elden, till att övernatta i en pallkoja eller tält någonstans. Och mer av detta ska det bli 2020!

Rusk när vi sprang längs Siljansleden

Många löpturer med Rusk

Än så länge är det mycket stannande, nosande, kissande, busande, skällande och annat under våra löpturer. Men han måste ju få träna på det, och det går bättre och bättre. Självklart är det även en massa annat vi tränar på utöver löpningen, allt från små aktiveringsövningar till passivitetsträning. Och då och då ger han oss små glimtar av den fantastiska hund som finns där inne. Jag vet att han kommer vara en fantastisk följeslagare på många löpturer framöver.

Några saker jag har lärt mig

Jag och Rusk myser på golvet

Vikten av att ta hand om mig själv

Visst har jag tidigare vetat om detta, hur viktigt det är att ta hand om sig själv. Men det är skillnad på att veta och att göra. Det här året har jag blivit bättre på att slappna av, inte ta saker på för stort allvar och att prioritera (och kanske viktigare, prioritera bort).

I detta ligger nog också insikter kring hur sociala medier, skärmar, kost, sömn, skapande etc. påverkar mig. Det är en lång väg kvar, men jag är på väg!

Jag vid maratonskylten

Min kropp klarar mer än jag tror

Trots att jag fick löparknä redan dag ett på Göta Kanal Run, och fick bryta dag två då det till och med gjorde ont att gå, kom jag tillbaka och den femte dagen blev min allra starkaste. Cirka 1,5 månader senare sprang jag Ultravasan 45 – helt utan smärta. Några veckor senare tog jag mig 10 mil i fjällen, med 12 kg på ryggen, och efter det kändes kroppen hur bra som helst. Inte en blåsa och inte ont någonstans träningsvärk. Det har fått mig att inse att kroppen klarar så mycket mer än jag kanske tror.

Jag springer till jobbet

Transportträning är toppen för livspusslet

Ibland är det svårt att få ihop så mycket träning jag skulle vilja, och i och med att planerna för 2020 är rätt utmanande (du kan läsa mer om det i nästa inlägg om det nya året) så behöver jag min mängd… Men! Genom att springa dit jag ska kan jag enkelt få in extra kilometer. Tyvärr oftast på väg/asfalt då, men man kan inte få allt..

Någon gång i veckan brukar jag springa till jobbet, men det blir även en del transportlöpning med familjen. Jag och Rusk springer medan de andra cyklar, eller så springer vi dit vi ska medan de andra åker bil. Dessutom cyklar jag de dagar jag inte springer (om jag inte måste ha bil av någon anledning), och vi försöker cykla så mycket som möjligt när vi ska någonstans.

Ute i skogen på ett litet äventyr med Rusk och dottern

Rörelseglädje tillsammans!

Hela familjen börjar hitta rörelseglädjen ännu mer! Vi cyklar, går promenader, det har blivit en och annan löptur tillsammans (förhoppningsvis blir det fler framöver), barnen åker longboard, klättrar, simmar etc. Anders Hanséns tv-program ”Din hjärna” är dessutom en succé även hos barnen, och de vet nu att det inte bara är mamma och pappa som överdriver när vi pratar om vikten av rörelse och att använda skärmar med måtta. Vi försöker göra det en del av vardagen, och ha kul tillsammans!

JoeNimble nimbleToes Trail och hundar som busar

Minimalistiskt is tha’ shit!

Jag har använt minimalistiska skor sedan hösten 2016, och började springa i dem våren 2018. Till en början 20 minuter en gång i veckan, och så ökade jag långsamt. I somras insåg jag att mina fötter mår bäst av denna typ av skor, faktiskt under Göta Kanal Run. Jag har fortfarande dämpade skor ibland, när jag behöver vila lite eller om jag ska springa långt på vägar (vilket jag sällan gör i och för sig). Men den mesta av min tid på fötter sker med minimalistiska skor eller sandaler.

Skivstång på gymmet

Styrketräning är bra – och ganska kul

Löpning är min gren. Men nu börjar jag både inse att styrketräning är nödvändigt för att löpningen ska fungera optimalt (åtminstone för mig) och jag börjar även hitta glädjen i det! Fortfarande krävs det mer för att jag ska få till den typen av träning än löpning, men det blir bättre. Och denna vinter har jag även gymkort – och går oftast dit ungefär två gånger i veckan – för att kunna vara stark när det är dags för vårens stora utmaning.

Soluppgång över Saxviken

Redo för framtiden

Året 2019 känner jag att jag har växt mycket, på många sätt. Jag har kommit ett steg längre i mig själv, om det låter vettigt. Tankar, drömmar, planer för framtiden är tydligare. Jag känner mig säkrare och känner mig själv bättre än tidigare. Jag vågar vara den där lite udda typen, såväl på jobbet som hemma, och tycker inte längre det är särskilt jobbigt. Jag är snällare mot mig själv och börjar inse att det räcker gott med att göra sitt bästa (även om det fortfarande inte alltid är så enkelt att leva efter det). Jag tror mig veta min största svaghet inom ultra, och det känns som att jag kommit närmare lösningen av mysteriet med min onda längdrygg och spökande knä. Jag är även medveten om mina brister och jobbar konstant med att övervinna dem. Att gå utanför min comfort zone.

Jag känner mig ”mer redo”. Redo för alla olika slags äventyr jag kommer möta under 2020. Och lite mer om det, vad som komma skall under detta år, kommer jag skriva om i nästa inlägg.