En liten uppdatering längs vägen

Nu är det äntligen första vilodagen! Jag hade tänkt skriva mer i måndags, men jag orkade inte, så jag passar på nu.

Det börjar kännas i kroppen att jag tagit mig ca 320 km till fots och (mestadels) på cykel de senaste fyra dagarna. Är alldeles öm på benen, främst lår och vader. Så det ska bli skönt med vila i dag!

I går fick jag i alla fall behandling av Mikael Öhman på Massageverkstan i Örebro. Det låter så skönt, men var nog mestadels raka motsatsen. Men det var välbehövligt. Han hittade många spända muskler. Ska även få behandlingar längre fram, av min man och en klasskompis till honom, och fortsätta med stretch och mjukgörande även på egen hand, så hoppas jag kan börja springa lite smått snart! Kanske på lördag – dagen då jag kommer till Stockholm, och då man springer Stockholm Marathon?!

Det här med planering av vägarna är inte alltid heller så lätt. Ligger nu ca 50 km plus jämfört med planeringen, trots att jag fått åka bil tre korta sträckor (500 m – nån km) där det blivit väg med mitträcke. Jag undviker självklart bilen så långt det går, men jag vill inte cykla med risk för livet.

I morgon blir det en kort sträcka till Arboga, drygt 4 mil. Jag hade tänkt gå lite då men Mikael (massageterapeuten) tyckte jag skulle vänta lite till, så jag cyklar. På fredagen väntar sedan ett mastodontpass på ca 13 km…

Förresten, för dig som kanske funderat på att jag har i båda öronsnäckorna när jag cyklar; ”Lyssnar hon på musik medan hon cyklar, det är ju en trafikfara!” Nej, det gör jag inte. Jag har de av tre enkla anledningar: 1) För att det inte ska blåsa rakt in i öronen då jag lätt får ont i huvudet då. 2) För att höra Ulla-Bella (eller Ulla-Bulla som jag sa till syrran) säga hur jag ska cykla. 3) För att kunna svara och prata i telefonen utan att vara en trafikfara.

Jag måste också säga att det faktiskt oftast är trevligt att Google Maps väljer minst sagt udda vägar i bland. Visst, en del är jag gärna utan (till exempel de med stora stenbumlingar som ”grus” och de som går på konstiga vägar när den finns cykelvägsalternativ som ju skulle gå fortare), men tänk så mycket jag sett på den här resan – som ännu är långt ifrån slut – tack vare just det. Djur, natur och människor jag mött. Jag väljer att vara tacksam, det tar mig mycket längre!

Hoppas nu att du njuter av livet du också. Stanna upp och tänk på vad du har att vara tacksam för! Och är det något du vill göra – gör det! Även om du kanske inte kan gå fullt ut direkt kan du alltid göra någon liten sak som tar dig närmare dina drömmar!


Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *