I går förlorade en av mina kusiner kampen mot cancern, Pia, endast 41 år ung. Och visst är det konstigt. Vi visste ju att detta kunde hända, men ändå blir man lika chockad och förtvivlad för det. För att citera min syster; ”även om det var väntat så hoppas man på mirakel in i det sista”.
För att tänka positivt så slipper hon i alla fall alla ha ont, och hon får äntligen träffa sin pappa igen. För det, det har hon saknat.
Det får en verkligen att tänka efter, på vad som är viktigt i livet. Barnen fick stora pussar och kramar, maken fick lite extra pussar han också. Sånt som vanligtvis kanske hade irriterat kändes inte längre relevant, och tanken ”livet är kort” snurrade runt i huvudet mer än en gång.
För att vila tankarna lite (eller i alla fall byta ut dem en stund) gav jag mig ut i snö- och regnrusket i går förmiddag. Cyklade till biblioteket och lämnade tillbaka några böcker. Det var skönt med frisk luft, motiverande podd i ena örat och så lite endorfiner. Dessutom fick jag senare även en två timmar lång helkroppsmassage av min underbara man! Välbehövt…
I dag blev det i stället en löptur med gamla skorna. Det var tänkt att jag skulle springa 10 km, men först var jag lite avdomnad i höger ben som jag varit förut (men inte lika mycket som när jag fick bryta). Sedan, efter knappt 3 km, började jag känna av högra knät… Vände efter 3 km och gick mestadels hemvägen. Så trött på det här…
Det känns under patella (knäskålen) och ut på höger sida. Inte så mycket om jag vrider upp benet bakom vänster ben, mest om jag för upp det rakt bakom, som att det är något som fastnat och behöver hakas loss. I slutet kändes det även upp mot låret. Antagligen är det nerver som gör det på grund av det som är tokigt i min rygg/sätet. Så nu blir det stretching morgon och kväll, massager och så kanske lägga in alternativträning några veckor medan jag inte kan springa fullt ut.
Funderar också på att köpa broddar så att jag kan börja använda mina Altra. Det kanske hjälper lite det också (och att träna på tekniken).
Längtar även tills jag kan börja springa trail så att kroppen slipper nöta asfalt hela tiden! Fick ju byta de ena skorna jag fick mot ett par trailskor då jag tränar mycket på skogsvägar, och ämnar öka traildosen markant i år. Väntar med spänning på att få dem 🙂
Nu ska jag gå och börja med middagen. När Johan kommer hem ska vi iväg till badhuset. Bygga lite vattenvana för barnen och ha det mysigt. Senare ikväll blir det yoga och stretching, och kanske införskaffande av broddar.
Skickar massor med tankar till Pias nära och kära. Och till älskade Pia. Vila i frid. Och hälsa pappsen.
Lämna ett svar